Gertrud

Nu är det en vecka sedan min älskade mormor gick bort! Det gick fort! Hon var frisk som en nötkärna i hela sitt liv och för 3 månader sen så hittades 2 tumörer i huvudet och sen gick det bara utför...

Även om jag förstår att jag skall vara glad för all den tid som jag fick med henne så känns det som om min "navelsträng" till barndomen är avklippt för alltid!

Men jag är lycklig för att mina barn fått lära känna henne (och tvärtom) och de har sett och upplevt den underbara plats på jorden (Gotland) där jag tillbringade så mycket tid som bara gick. Det är en underbar känsla att se sina barn leka där jag lekte, bada i träsket, alla kor, grisar, får, igelkottar, bin, tvesjärtar....äta mormors goda bullar & kakor, för att inte tala om "kytbullar å pärar! Äta bigaråer direkt från trädet.... Plocka liljekonvaljer.... Ja listan kan göras oändlig.

Och nu skall man ta ställning till vilken typ av blomsteruppsättning eller krans som man vill ha. Vad skall man skriva på bandet....

Men som sonen sa: Va inte ledsen mamma, nu är hon ju med Señor Bror ("gammelmorfar").