Toves Sida

Den 22 februari var jag med sonen på den specialiserade vårdcentralen. Han hade tid för rehab; då han diagnosisterats med skolios. Vi var där i god tid och hade lämnat in remissen. Bara efter en kort stund kom sköterskan ut igen och frågade efter mamman till R. Ja, det är jag, sa jag. Det var ju bra att vi var ute i god tid, men vi hade tid först i mars! *ironiskt skratt*

Så´n är jag!!!

Men imorgon är det dax!! Remiss och röntgenplåtar ligger på bordet och väntar.

Men mer är på G. Min son har även ärvt min skelögdhet. Efter "lappande" hit och dit och även lite Botox så är det dags för operation! Han ska läggas in på måndag eftermiddag (28/3) och operaras tisdags morgon. Det blir ingen flashig laser utan riktigt operation - totalt nedsövd och med stygn. (Jag minns än idag hur himla ont stygnen gör!). Men vi ska inte måla f-n på väggen! Det är ju trots allt 32 år sedan jag gjorde samma operation sist och förhoppningsvis har det blivit både bättre och lättare.Men det är inte säkert, eftersom ingen vill berätta exakt hur det ska gå till. Hmm....

Hur som helst,  vet du hur svårt vi skelögda har det när vi ska försöka att titta någon annan skelögd i ögonen????

The one and only - Marty Feldman