Ett tack går till, i första hand till finska, Pooh-vänner som besökt mig (men inte kommit tillbaka...). Jag ligger tydligen rätt till bland bilderna på vår lilla honingsbjörn...
Men det största tacket går dock till er som återkommer till mig - och ofta! Bloggen är ju faktiskt ett himla bra sätt att umgås och få vänner på.
Många av er tillåter mig att få nya intryck och lär mig nya saker. En del får mig att både skratta och gråta. Andra bara det ena eller det andra. En del har slutat och andra har kommit till. Och visst har jag några som jag bara tjyvkikar på...
Denna lilla Puh har dock min kompis ritat.
Tack Malin!
Keep on blogging!
Villken överraskning! Jag fattade inte riktigt att det var jag som hade ritat. Tyckte jag kände igen motivet men kom inte ihåg.
SvaraRaderaTack så mycket rara du. Jag försöker blogga men det är inte alltid så lätt att hinna med. Tur som är har jag ganska snälla barn.
Puss och kram!