Dottern

stannade kvar i norr och skulle komma hem idag var det tänkt. Men igår vid 21-tiden ringde L8 och berättade att hon trillat med cykeln! Och hon hade slagit ut framtänderna (Hjärtat hoppade ur kroppen på mig!) och hon ville komma hem.

Det är ingen fara med mig, sa hon. Jag kan vissla bättre nu! Och så visslade hon lite i telefonluren.

Min lilla söta, som har tappat fler mjölktänder än alla sina jämnåriga kompisar och som hade så fina och perfekta tänder!! Den dryga timmen som det tar att köra hit höll på att ta kål på mig. Väl hemma fick jag äntligen se hur pass illa det var. Eller rättare sagt hur illa jag trodde det var. Höger framtand är av diagonalt, vänster framtand ser ut som någon har varit framme med hålslagarapparaten och så är en bit borta på tanden bredvid. Sedan så är näsa och haka skrapad + händerna. Visst är det illa men det kunde ha varit värre. Hon kunde ju ha slagit i huvudet eller brutit nacken. Men nu är det zig-zag i överkäken och idag var vi hos tandläkaren. Läppen är för svullen för att göra något så när svullnaden går ner så får vi komma tillbaka för röntgen, slipa till tänderna etc.

Men hon är en liten tuffing! Hon klagar inte utan är precis som normalt. Hon blev lite förbannad på mig för att jag inte lät henne gå på byfesten ikväll för att åka karusell. Men jag kände att vi ska inte utmana ödet mer just nu.

Det är inte alltid lätt att vara mamma! Ännu mindre att vara en halvvild dotter!