Vardagen är här igen!

Skolan började igår *äntligen jublar alla föräldrar* och väckarklockan är ett måste igen. Både på gott och ont. Mörkt som 17 är det när skolbussen hämtar, fast bara en dryg månad till, sedan är det ljusare igen.

I år var det den snabbaste "skolstarten" någonsin. Normalt är det bilköer för att komma till skolan (första dagen hämtar inte skolbussen upp) sedan är det köer för att komma in i klassrummet och återigen kö för all pappersexercis. Samma uppgifter som ska skrivas för hand - igen - år efter år. Men i år så kom vi lite senare och det var ingen kö till skolan, ingen kö in i klassrummet (för alla hade redan kommit) och den tradiga pappersexercisen fanns inte heller. Nu var det en förtryckt lista med alla uppgifter och om ingen uppgift hade ändrats sedan året innan så var det bara att skriva på. Busenkelt och bra! Otroligt, det verkar som Framtiden hittat hit också.

Dottern visade upp sig och berättade för fröken vad som hade hänt och sedan följde hon med hem igen. I och för sig så hade väl hon kunnat stanna kvar men eftersom en del sår inte läkt riktigt så vill ha helst ha henne under uppsyn. Otvättade och grisiga barnhänder som pillar i sår vill jag inte vara med om just nu. Inte att förglömma att hon är rätt vild och gillar att klättra i träd och balansera på murar... Hon får börja på måndag tyckte jag och fröken var förstående.

Träffade en arbetskollega som undrade om jag inte hade det tråkigt hemma (?) och om jag inte kunde börja tidigare. Vilket skämt! Nä, jobbet får allt vänta tills den 20!!

Mitt hem är min borg!! En stökig borg men ändå!